Följ med ner i ett av Sveriges största skyddsrum
Infarten till vad som ser ut att vara ett helt vanligt parkeringsgarage på Norrmalm i Stockholm är en av ingångarna till den enorma anläggningen som byggdes mellan åren 1954 och 1960. Trots att många inte känner till dess existens är detta en plats där upp till 8 000 personer ska kunna söka skydd om kriget kommer. I fredstid används stora delar av skyddsrummet som parkeringsgarage men kan på 48 timmar göras om till ett fungerande skyddsrum.
Henrik Nerlund. Foto: Eva Dalin/MSB
Henrik Nerlund, arkitekturhistoriker och sekreterare i skönhetsrådet i Stockholms stad har skrivit en bok om skyddsrummet. Han berättar att användandet av utrymmet som parkeringsgarage i fredstid var ett sätt att finansiera det enorma bygget.
— Det svenska sättet att kombinera totalförsvarsanläggningar med civil användning var en väg för Sverige, att som litet land, ha råd att göra de här stora investeringarna. Det var unikt i världen att bygga såhär väldigt stora skyddsrum för allmänheten.
I fredstid används skyddsrummet som parkeringsgarage. Foto: Eva Dalin/MSB
Tillsammans med Katarinagaraget, Skravelberget och skyddsrummet Johannes utgör Klara skyddsrum ett av Stockholms fyra stora befolkningsskyddsrum. Från början hade anläggningen en maxkapacitet på 15 000 personer. Skyddsrummet byggdes i en tid som präglades av kalla kriget och spänningar mellan väst och kommunistländerna. Rädslan var stor för ett kärnvapenkrig.
— Man utgick ifrån att om det skulle bli ett nytt krig mellan stormakterna så skulle Sverige drabbas av konflikten även om vi förklarade oss neutrala. Man förväntade sig på 1960-talet att nästa storkrig skulle utkämpas med kärnvapen och att Stockholm då förmodligen skulle bli anfallet.
På väg ner i skyddsrummet öppnar ett större bergutrymme upp sig med rejält tjocka dörrar i massivt stål på ena sidan.
— Det här är en så kallad stötvågsficka. Ifall skyddsrummet skulle utsättas för ett kärnvapenangrepp så skulle kraften komma ner här och slå in i bergväggen först istället för att slå direkt mot dörrarna. År 1960 räknande man att anläggningen skulle klara av en direktträff med ett kärnvapen. Det skulle det inte göra idag, berättar Henrik Nerlund.
Stötvågsfickan och dörrar i massivt stål som skulle motstå en kärnvapenattack. Foto Eva Dalin/MSB
I en annan del av garaget finns en detalj som sticker ut – ett podium framför en målad planritning över hela skyddsrummet på en vägg. När shahen av Iran var på statsbesök i Sverige sommaren 1960 visades skyddsrummet och dess funktioner upp vid just denna plats.
— Vid tiden när det byggdes skulle 4300 personer skulle kunna bo i Klara skyddsrum i upp till en månad. En luftreningsanläggning som liknar de som finns på ubåtar, en så kallad kalkbinge, finns fortfarande kvar men kopplades ur under en upprustning som skyddsrummet genomgick på 1990-talet. Med hjälp av den kunde man kunde cirkulera samma luft och inte behöva ta in någon luft utifrån.
— Det var väldigt avancerat. Det hade inte de allra flesta andra skyddsrum av det här slaget. Det finns också skydd mot elektromagnetisk puls och gas.
Generatorer för reservkraft i Klara skyddsrum. Foto: Eva Dalin/MSB
Även om Sverige nu går in i en period där totalförsvaret åter byggs upp så tror Henrik Nerlund inte att stora befolkningsskyddsrum av den här typen kommer spela samma roll i framtiden.
— Skyddsrum kommer fortsatt spela en viktig roll. Att höja skyddsrumskapaciteten med mindre skyddsrum i nybyggda fastigheter kommer vara en viktig fråga tror jag. Men den här typen av stora befolkningsskyddsrum blev föråldrade redan på 1970-talet.