Källkritik har på senare år blivit en allmänt spridd kunskap. För inte så länge sedan var det en kunskap som främst var viktig för forskare och journalister. Men i dagens medielandskap har det blivit allt viktigare för enskilda att sålla informationen. När de etablerade medierna bara är en av många källor till information har ansvaret i högre grad flyttats över till den enskilda individen.

Att vara källkritisk innebär att värdera den information man tar del av. Det betyder dels att förstå att vissa källor har högre trovärdighet än andra, dels att vara medveten om att avsändare av information har ett syfte. Den här texten har också ett syfte, att öka kunskapen om källkritik.

Frågor att ställa sig

Varför finns informationen? Är det någon som vill sprida åsikter eller information, väcka debatt eller underhålla? Är någon ute efter att tjäna pengar genom att du till exempel klickar på en annonslänk? Vem tjänar på att informationen sprids? Har den utformats för att få människor att agera på ett visst sätt? Om den är opinionsbildande, är den öppen med det eller vill den framstå som objektiv?

Missledande information

För att avslöja missledande information måste vi söka efter avsändarens avsikter. Att enbart försöka bedöma sanningshalten är inte tillräckligt. De som producerar missledande information gör det inte med avsikten att reda ut vad som verkligen hänt. Missledande information har andra avsikter, till exempel att locka användare till en annonsör, driva en viss politisk linje eller att minska en befolknings tilltro till samhället.

Missledande information kan innehålla sanna uppgifter. Den kan till exempel ha sin utgångspunkt i en händelse som verkligen ägt rum men utelämna vissa avgörande fakta eller ge en förklaring till händelsen som är falsk.

En journalistisk nyhet kan innehålla felaktigheter, till exempel statistik som tolkats på ett bristfälligt vis eller att en intervjuad blivit felaktigt citerad. Den journalistiska nyhetens syfte är ändå att berätta om vad som verkligen hänt, eftersom de eventuella felaktigheterna är oavsiktliga.

Starka känslor försvårar källkritik

Missledande information kan se ut som journalistiska nyheter men skillnaden är att de inte försöker ta reda på sanningen genom att granska uppgifter och värdera källor. Tvärtom kan missledande information medvetet bortse från fakta.

Det är välkänt att starka känslor försvårar för oss att tänka kritiskt och rationellt. Detta utnyttjar de som skapar missledande information genom att måla upp skräckscenarier och genom att använda känslostarka bilder.

Opinionsbildning ska vara tydlig

Opinionsbildande texter kan ibland innehålla felaktigheter eller framställa fakta på ett missvisande sätt. Om avsändaren är tydlig med att artikeln har som avsikt att påverka förstår de flesta läsare att artikeln innehåller fakta som stöder avsändarens ståndpunkt och utelämnar fakta som inte är till stöd.

Den som senare bemöter opinionsyttringen gör det ofta genom att presentera just de fakta som utelämnas i den ursprungliga artikeln. En annan variant är att två opinionsyttringar grundar sig på samma faktagrund men står för olika tolkningar av tillgängliga fakta.

Det förekommer också att olika aktörer anklagar varandra för missledande information i syfte att misskreditera varandra. Ibland kan det finnas fog för anklagelserna och i andra fall kan det bara vara ett knep för att få publiken att sluta lyssna på en opinionsbildare.

Ytterligare en variant kan vara att någon eller några anser att den information som inte ger stöd till deras uppfattning måste vara falsk och därmed missledande information (eller fake news eller desinformation eller något liknande uttryck).

Sprida tillförlitlig kunskap

Det finns metoder som som gör att risken att bli lurad minskar. Ett av de viktigaste råden är att vara försiktig med att sprida information, om man inte är säker på att den är tillförlitlig.

För att kunskap som vi kan lita på ska spridas på ett tillförlitligt sätt krävs att avsändaren är pålitlig och att mottagaren känner tillit till avsändaren. Det är till exempel vanligt att lita på lärare och erkända vetenskapliga institutioner. I en demokrati är det också lättare att känna förtroende för myndigheter och etablerade medier än i en diktatur.

I allmänhet litar vi på våra vänner. Att dela information som inte är sann i sociala medier sprider inte bara osanningen vidare, det ger dessutom informationen tyngd genom att det är en vän som vidarebefordrar den. Det är lättare att vara kritisk mot information som sprids av okända.