Källtillit

Källtillit var veckans nyord i Språktidningen i mitten av augusti 2019. Enligt tidningen hade ordet börjat användas året tidigare. Källkritik däremot har varit vanligt i svenskan sedan slutet av 1800-talet, menade tidningen.

Kan vi ta reda på om Språktidningens uppgifter om källtillit som ett nyord stämmer. Låt oss försöka. Språktidningen är en kommersiell tidning som lever på prenumeranter och annonsörer, som de flesta medier i Sverige.

Vi kan börja med att granska vår källas källor. I stort sett alla artiklar är skrivna av språkvetare eller journalister som hämtat sin information från vetenskapliga källor.

Även forskare kan ha fel

Historiskt har tidningar som huvudsakligen får sin inkomst från prenumeranter levt på sin trovärdighet. Att granska sina källor och helst använda två av varandra oberoende källor har varit viktigt. Liksom att vara försiktig med rubriker, som visserligen ska locka till läsning men samtidigt ge en rättvisande uppfattning om vad artikeln innehåller för information.

När tidningen startade fick den bidrag av Vetenskapsrådet. Tidningen har också ett visst samarbete med Språkrådet, som är en del av myndigheten Institutet för språk och folkminnen.
Det verkar alltså som om tidningen är noga med vad de publicerar och de befinner sig också i sällskap som har hög trovärdighet.

Det är inte sannolikt att de ljuger. Däremot kan de ha fel. Alla gör misstag. Även erfarna forskare och journalister.

Internet gör att vi måste välja vem vi litar på

Oavsett om Språktidningens datering stämmer så är källtillit ett relativt nytt begrepp. Varför uppstod ett behov av begreppet? Jutta Haider och Olof Sundin, forskare vid bland annat Lunds universitet, menar att det beror på internet och på sociala medier. De etablerade medierna är för många av oss bara en av flera källor till information numera. Därför har källkritik blivit en alltmer spridd kunskap i vårt samhälle.

Men vi kan inte vara källkritiska till allt, menar forskarna. Det skulle vara en heltidssysselsättning bara att ta sig genom radions nyhetssändning på morgonen. Vi behöver lita på ett antal källor. Vi kan inte ha förstahandskunskap om allt. Det mesta vi får veta är i andra, tredje eller fjärde hand.

Nyheter kan färdas långt innan vi nås

Låt oss ta ett påhittat exempel. En grupp forskare har upptäckt hur en sjukdom kan botas på ett helt nytt vis. De skriver en artikel för en vetenskaplig tidskrift. Artikeln granskas av ett antal oberoende experter. En vetenskapsjournalist på en nyhetsbyrå läser artikeln, intervjuar forskarna och skriver en egen artikel som vänder sig till en bredare publik. Andra medier nappar på nyheten och publicerar egna artiklar i ämnet.

En bekant tycker att det är intressant och delar en av artiklarna i sitt flöde på sociala medier. Och det är kanske först där som vi får höra nyheten.

Nyheten om forskningsgenombrottet har färdats ett stycke innan den når oss. Om vi inte har specialkunskaper i ämnet kan vi knappast förstå den ursprungliga artikeln utan får lita på att den förklaras på rätt sätt för oss. Även om vi råkade träffa en av forskarna så skulle få av oss ha kunskaper nog att ställa rätt frågor.

Vi litar på varandra

En grund för källtillit är att vi litar på varandra som medmänniskor men också till samhället i stort. Sverige är ett land där tilliten till andra människor, samhällets funktioner och traditionella medier är stort.

Enligt senaste SOM-undersökningen* har runt 60 procent av de tillfrågade hög tillit till sina medmänniskor medan bara runt tio procent anger att de har låg tillit till andra människor. Siffrorna har legat stadigt sedan 1990-talet.

För att en källa ska vara trovärdig är det viktigt att källan är tydlig med sina avsikter. Att medier tydligt anger när de sakligt berättar om en händelse och när någon kommenterar händelsen och uttrycker en åsikt.

Granska källans källor

Att allt fler medier berättar om hur de genomfört en granskning gör det också lättare att bedöma om man kan lita på källan eller inte.

Man kan också, som i exemplet med Språktidningen, granska källans källor och vad de har för andra beroenden.

Ägs eller drivs källan av ett företag som säljer bilar så kan man granska om deras artiklar om bilism är opartiska. Är ägarna en organisation med en uttalad politisk idé så avspeglar sig detta givetvis i ledartexter och annat opinionsmaterial, men märks det också i nyhetsrapporteringen? Kanske påverkar det vilka händelser man väljer att rapportera om eller hur vissa nyheter framställs.

Är källan tydlig med vilka källor de har och hur de värderar dessa så kan det vara rimligt att känna källtillit.

*SOM-institutet är ett oberoende undersökningsinstitut vid Göteborgs universitet. De utför ett antal olika undersökningar om den allmänna opinionen, bland annat genom medborgarpanelen och den årliga SOM-undersökningen. Den senare brukar få genomslag i samhällsdebatten. Orsaken är att SOM-undersökningen är så omfattande. En stor mängd frågor skickas ut till 30 000 slumpmässigt utvalda svenskar. Omkring hälften brukar svara.