Säkerhetspolisen
Säkerhetspolisens uppgift är att skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten. Detta genom att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet, bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen.
Uppdaterades
Säkerhetspolisen har omkring 1 000 medarbetare. Drygt hälften av dessa är poliser och arbetar till exempel som livvakter, utredare och spanare. Flera andra yrkeskategorier finns också representerade vid myndigheten, bland annat analytiker, tekniker, översättare, ekonomer, jurister, tolkar och administratörer.
Den 1 januari 2015 blev Säkerhetspolisen en självständig myndighet. Säkerhetspolisens uppdrag och befogenheter är desamma som tidigare.
Säkerhetspolisens viktigaste arbetsuppgifter:
- Kontraspionage innebär att förebygga och avslöja spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet som riktar sig mot Sverige och svenska intressen utomlands och mot utländska intressen i landet, vilket även inkluderar flyktingspionage.
- Kontraterrorism innebär att förebygga och avslöja terrorism som riktas mot Sverige eller utländska intressen i landet, terroristhandlingar i andra länder, förekomsten av internationella terroristnätverks förgreningar i Sverige och stöd och finansiering av terroristverksamhet.
- Författningsskydd innebär att motverka verksamhet som med trakasserier, hot, våld, tvång eller korruption syftar till att påverka det demokratiska statsskickets funktioner. Verksamheten syftar till att motverka otillåten påverkan på det politiska beslutsfattandet, verkställandet av politiska beslut och den fria debatten.
- Säkerhetsskydd innebär att höja säkerhetsnivån i samhället. En stor del av verksamheten är analyser och rekommendationer till myndigheter vars verksamhet har bäring på rikets säkerhet om hur de kan höja sin säkerhet och sitt skydd. Registerkontroller och tillsyn är andra konkreta sätt att säkerställa att skyddsvärd verksamhet är skyddad på lämpligt sätt.
- Personskydd handlar om bevaknings- och säkerhetsarbete för den centrala statsledningen, kungafamiljen, främmande stats beskickningsmedlemmar och vid statsbesök och liknande händelser.
Informationen kommer från Säkerhetspolisen.