Fågelinfluensa

I februari 2006 hittades fyra döda viggar i hamnen norr om Oskarshamn. Det visade sig att fåglarna bar på den aggressiva formen av influensaviruset AH5N1. Sverige hade därmed fått sina första fall av fågelinfluensa.

Under vintern och våren 2006 konstaterades fågelinfluensa hos vilda fåglar på flera platser i främst södra Sverige.

Innan influensaviruset nådde Sverige hade det under flera år drabbat flera länder i Europa och Asien. Det svenska utbrottet kom därför inte som någon överraskning för de ansvariga myndigheterna.

Bekämpning av viruset

Regeringen beslutade efter de första upptäckterna av viruset i Sverige att fågelinfluensa AH5N1 skulle klassas som allmänfarlig och anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det är en åtgärd som underlättar arbetet med smittspårning.

Ansvaret för bekämpningen var centraliserat till Jordbruksverket, med stöd av epizootilagen. I juli samma år hävdes de sista restriktionsåtgärderna. 

Efter utbrotten införde Sverige bland annat olika skyddsnivåer för fågelinfluensa. Skyddsnivåerna reglerar hur fjäderfä och andra fåglar får hållas beroende på vilken risknivå för smitta som bedöms råda i landet.

Information till allmänheten

En stor del av uppmärksamheten i medierna riktades mot kopplingen mellan fågelinfluensa och risken för en pandemi. En pandemi är när en infektionssjukdom (till exempel influensa) snabbt sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land.

De tidigare utbrotten av AH5N1 i Asien och Europa hade tidigare inte drabbat människor i någon nämnvärd utsträckning. Det fanns därför anledning att från myndigheternas sida tona ned pandemihotet. De berörda myndigheterna lanserade en gemensam webbplats, www.fagelinfluensa.info, och öppnade samtidigt en telefontjänst dit allmänheten kunde vända sig för att få svar på sina frågor.