ID-kommissionen: Så identifieras avlidna personer

ID-kommissionen fyller i ett formulär som är utformat enligt Interpols standard och består av två delar. I den ena delen skriver polisen i förväg in all information som har kommit fram om personen, ante mortem-uppgifter. Den andra delen, som används vid själva undersökningen på plats, skrivs uppgifter in om den döda personen, post mortem-uppgifter. Om tillräckligt många punkter stämmer överens kan man enas om en identitet. Den säkraste identifieringen får man med matchande fingeravtryck, tandjournaler eller DNA.

Tandidentifiering viktig del i arbetet

I länder med välutvecklad tandvård, som i Sverige, utgör tandidentifieringen en viktig del i identifieringsarbetet. Praktiskt taget alla går regelbundet till tandläkaren, där röntgenbilder av patienters tänder är rutin. Bilderna ska sparas i minst 10 år. Eftersom tänder förstörs mycket långsamt efter döden kan en jämförelse mellan tandstatus hos den avlidne och den information som kan återfinnas i tandvårdsjournaler ge en snabb, billig och säker identifiering.

Jämförande röntgenundersökning

I avsaknad av jämförelsematerial avseende tänder kan också röntgenundersökning av skelettdelar utföras och jämföras med tidigare röntgenundersökningar av samma kroppsregioner. Vidare kan man även utföra en fingeravtrycksundersökning, där fingeravtryck jämförs i olika register. Det är också möjligt att identifiera en avliden genom unika tatueringar eller specifika operationsärr, liksom om den avlidna har unika kroppskaraktärer, som en missbildning, amputation eller liknande.

DNA-prover

För att fastställa den omkomnas DNA behövs ett DNA-prov från nära anhörig. Provet tas på saliv från munnen med en tops. Insamlingen av identifieringsunderlag, som signalement och DNA, sker genom att polisen gör hembesök hos anhöriga. Under besöket sitter polisen tillsammans med anhöriga och fyller i en blankett med uppgifter om den saknade. Vid Nationella Operativa Avdelningen, NOA, finns en kontaktperson som tar emot uppgifterna för vidare bearbetning. Vid en katastrof utomlands skickar svensk polis informationen som efterfrågats till myndigheterna i det land där katastrofen skett.

DNA-identifiering är mycket säker, men kräver certifierade laboratorier som Rättsmedicinalverkets rättsgenetiska avdelning. DNA-identifiering är speciellt viktig hos barn som inte har fått någon tidigare tandvård, och där denna metod alltså inte kan användas.

På plats 

Om så behövs kan ID-kommissionen få ett uppdrag om att arbeta på plats i det land där katastrofen inträffat. Uppgifterna kan då vara att undersöka dem som omkommit för att dokumentera detta på en post mortemblankett. Några exempel på ett sådant samarbete var i Thailand efter tsunamin år 2004 och vid flygolyckan i Etiopien år 2019. När uppgifterna från anhöriga och på de omkomna har samlats in jämförs dessa för att få fram en identitet.
 
Källa: Polisen