Samhällets beredskap för kemikalieolyckor
Lokal nivå
Kommunerna är skyldiga att planera för räddningsinsatser och informera boende nära en anläggning om risker och aktuella handlingsplaner. Industrier som hanterar eller tillverkar farliga ämnen är skyldiga att förebygga och begränsa olyckor. Vissa anläggningar måste även medverka i planeringen av hur räddningsinsatser ska gå till. I första hand måste företaget ha rutiner och resurser för att minska skadorna i det akuta skedet. När räddningstjänsten anländer tar en räddningsledare över ansvaret för att leda räddningsinsatsen. Skulle ett bostadsområde behöva evakueras måste kommunen, tillsammans med polisen, se till att alla, även gamla och sjuka, kan ta sig därifrån.
Regional nivå
I det förebyggande arbetet med att planera och förbereda en effektiv krishantering ger länsstyrelserna stöd åt kommunerna. Planering, risk- och sårbarhetsanalyser, utbildningar och övningar är en viktig del av verksamheten. Om en allvarlig olycka påverkar flera kommuner ska länsstyrelsen hjälpa kommunerna att samarbeta. Dessutom har länsstyrelserna ett ansvar att vara en sammanhållande funktion mellan nationella och lokala aktörer.
Nationell nivå
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket och Arbetsmiljöverket ska hantera och förebygga risker för kemikalieolyckor.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska bland annat bevaka riskutvecklingen och verka för att åtgärder vidtas som förebygger och begränsar följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet för frågor som omfattas av arbetsmiljölagen. De utfärdar tillämpningsföreskrifter och allmänna råd på i första hand arbetsmiljöområdet.
Naturvårdsverket är central myndighet för frågor om miljövård. De är en av de centrala vägledande tillsynsmyndigheterna när det gäller miljöbalken och förordningar som är kopplade till denna lag. Dessutom finns en större krets av myndigheter som samarbetar i Samverkansområde Farliga ämnen (SOFÄ). De träffas regelbundet för att diskutera hotvärdering, riskvärdering, EU-frågor, forskning och stödet till de regionala aktörerna. Ibland kan det röra sig om kemikalieolyckor med ovanliga kemikalier eller komplicerade förhållanden som medför att den kommunala räddningstjänsten inte räcker till, eller det kan handla om en olycka som har effekter utanför kommunens ansvarsområde, som exempelvis ute till havs. Då kan räddningsledaren få stöd från en eller flera andra statliga myndigheter, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller Kustbevakningen.
EU-nivå
För att förebygga allvarliga olyckor inom kemikalieindustrin och begränsa följderna för människor och miljö har EU antagit det så kallade Sevesodirektivet. Det är en lagstiftning som berör flera olika myndigheters ansvarsområden och tar ett samlat grepp om problemen som kan uppstå kring kemikalieindustrier. Arbetet påbörjades efter en allvarlig olycka i staden Seveso i Italien 1976, där dioxiner förgiftade ett stort antal människor.
