Sveriges stöd till Norge

Sveriges ambassad i Oslo undersökte ifall det fanns några skadade svenskar. Ambassaden höll öppet för svenskar i Norge. Polisen i Sverige ansvarade för bedömningar kring om det som hade hänt i Norge påverkade säkerheten i Sverige. Säkerhetspolisen beslutade att betrakta det inträffade som en så kallad särskild händelse. De arbetade enligt förutbestämda rutiner i en stab som har utökat mandat att fatta beslut och kommendera in personal och resurser. Sveriges regering och Utrikesdepartementet stod i tät kontakt med norska myndigheter och Sveriges ambassad. Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckte tidigt att man från svensk sida var redo att bistå Norge på alla sätt.

Försvarsmakten stod beredd att lämna stöd. Både i form av personal och andra resurser.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) arbetade med att stödja samverkan och samordning mellan olika aktörer. Det är MSB som driver den här webbplatsen, Krisinformation.se.

Landstinget bland i annat Värmland stod snabbt redo om Norge skulle ha behövt hjälp, till exempel med blodplasma.

Flera kommuner i Sverige aktiverade sina POSOM-grupper för att kunna ta hand om personer som behövd eextra stöd och hjälp (POSOM= psykiskt och socialt omhändertagande).

Räddningstjänsten i bland annat Luleå upprättade ett kriscentrum för att ta emot chockade norrmän som semestrade i norra Sverige.

Svenska kyrkan och andra samfund höll sina lokaler öppna.