IVA-sjuksköterskan: "stor oro inför julhelgen"

Anna är nytillträdd avdelningschef för centrala intensivvårdsavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon har över 13 års erfarenhet som intensivvårdssjuksköterska och jobbade under första delen av pandemin som teamledare. Hon beskriver att den största skillnaden nu mot i våras är att kunskapen om sjukdomen är mycket större.

– Det finns en större trygghet nu i vad vi gör än vad det fanns i våras. Vi har en större kännedom om covid-19, vi vet nu hur vi ska behandla på ett annat sätt.

Ett exempel på vad man gör annorlunda är att patienterna läggs på mage i ett tidigt skede. Det har visat sig vara effektivt.

– Tidigare har man gjort så när patienten hamnar i respirator. Nu har man sett att det redan i ett tidigt stadie har stor effekt om patienten ligger på mage. På så sätt omfördelas blodflödet till de delar som kan syresättas bättre.

Hur var situationen i våras?

– Vi visste ingenting. Vi visste inte vad som skulle komma eller i vilken omfattning. Det fanns ingen plan hur vi skulle göra när antalet patienter steg snabbt. Det var osäkert om vi skulle få skyddsutrustning och hur den i så fall skulle användas.

– Det var en ny sjukdom och vi visste inte vart vi var på väg. Vi hade ingen beredskap för situationen på något plan egentligen.

Hur mår de patienter som kommer till er?

– De är svårt sjuka och de flesta behöver vård med respirator. Minsta rörelse kan göra att de helt tappar syresättningen, och behöver få mycket andningsvård. Det är en ångest att ha "lufthunger", att inte kunna syresätta sig. Många blir förvirrade också.

Hur mår du och dina kollegor?

– Vi är trötta. Vi har inte haft vår sommarsemester ordentligt, så det finns en trötthet som ligger kvar sedan dess och nu blev den andra vågen så pass mycket större än vad vi kanske hade förutsett.

Klarar ni av ert arbete? 

– Som det är just nu klarar vi vårt uppdrag med vår egen personal. Vi har inte behövt låna in personal från andra avdelningar ännu, förutom något enstaka pass. I våras var ungefär hälften av personalen inlånad. Det är en trygghet att vara den egna personalgruppen och att känna att vi klarar det tillsammans. Det har gett en stark vi-känsla i gruppen. 

Hotad julledighet

Inför de kommande julhelgerna är det många som ser fram emot att vara lediga och förhoppningsvis kunna tillbringa tid med de allra närmsta. Anna och kollegorna har förstås också hoppats att julen ska innebära tid för återhämtning.

– Det är i allra högsta grad osäkert just nu, som läget ser ut på sjukhuset. Många av oss är oroliga för vad som ska hända i jul. Det är en kritisk punkt.

Hur känns det att ni kanske går miste om julledigheten?

– Det känns jättetråkigt då vi behöver få vila. Vi har såklart hoppats på att få vara lediga. Nu vet vi inte om vi får fira jul med familjen. Det känns tråkigt, men självklart kommer vi göra allt för att ge våra patienter den vård de behöver, säger Anna.  

Finns det några ljusglimtar?

– Vi hade en patient som efter sex veckor i respirator nyligen kunde skrivas ut från sjukhuset. Det kändes fantastiskt. Man fick lite gåshud.  

Hur tänker du kring de råd och rekommendationer som finns?

– Jag tror att råden är tillräckliga - om vi skulle efterleva dem. Jag blir väldigt upprörd och uppgiven när jag ser trängseln på Drottninggatan under black friday och trängsel i gallerior. Det ger lite hopplöshetskänsla. Man ska respektera råden. Följa rekommendationerna. Ta ansvar, säger Anna Allenbrant.