Så klarar Märta-Lena isoleringen under coronapandemin

– Jag har varit väldigt lydig och suttit hemma i min villa. Jag har inte åkt buss eller tunnelbana och undvikit att vara i affärer. De enda gångerna jag är utanför tomten är när jag är ute och promenerar med min hund Fiffi, säger Märta-Lena i ett covid-19-säkert videosamtal med Krisinformation.se.

– Det har varit skönt att ha den rutinen varje dag. Hunden har nog varit mycket av räddningen. Jag har haft en hel del ensidiga diskussioner med Fiffi sedan i våras, säger hon och ler.

(Uppdatering 22 oktober: Folkhälsomyndigheten har tagit bort rekommendationen om att personer som är 70 år och äldre bör undvika kontakter med andra.) Personer över 70 år ska enligt myndigheternas rekommendationer begränsa sina nära kontakter och hålla fysiskt avstånd till andra människor eftersom de tillhör en riskgrupp. Det är särskilt viktigt inomhus. Märta-Lena berättar att det första hon gjorde när rekommendationerna kom var att ta tag i alla praktiska saker. Hon avbokade planerade resor och träffar med väninnorna. 

– Till en början var jag osäker på om man fick vara utomhus och gå med hunden. Men jag var ju tvungen och fick flera gånger slänga mig in i någon buske vid sidan av vägen när jag mötte personer som inte höll avstånd.

– Sen när allt praktiskt var ordnat började jag fundera över varför jag skulle hålla mig hemma och vara isolerad. Alla har buntats ihop, från 70 år upp till 105 år. Samtliga i den åldersgruppen ska agera lika. Jag har funderat mycket på vad myndigheterna grundar sina råd på. Jag skulle vilja ha mer fakta för att känna mig bekväm med att hålla mig hemma, säger Märta-Lena.

Har du varit rädd?
– Nej, jag blir sällan rädd. Men många av mina vänner är oroliga och känner sig väldigt isolerade. Jag har varit med om så mycket elände tidigare i livet så jag är härdad. Men nu börjar jag krokna på att vara hemma. Jag tycker att myndigheterna borde släppa ut oss 70-plussare två dagar i veckan så kan alla andra som är under 70 hålla sig inne istället.

Märta-Lena har gjort sitt bästa för att komma på sätt att acceptera läget trots att det är väldigt tråkigt.

– Jag är van att resa, gå på teater och bio, så förändringen är stor. Men det är viktigt att man inte bara lägger sig på soffan och låter dagarna gå. Jag har exempelvis använt kläder som jag inte använder i vanliga fall. Det har piggat upp lite. Jag har också pratat med folk på avstånd under mina promenader med hunden, vilket har fått mig att må lite bättre.

Vad har varit jobbigast?
– Det är liksom att bli fråntagen sin bestämmanderätt. Det är också väldigt jobbigt att inte kunna göra spontana saker. Jag är också rädd för att bli sjuk i andra sjukdomar eftersom sjukvården är så hårt belastad. Men jag tycker inte synd om mig själv, det finns många äldre som har det mycket sämre och mår psykiskt dåligt. Jag tycker att någon borde ansvara mer för att se till att 70-plussarna mår bra.

Tiden i ensamhet och isolering har börjat ta ut sin rätt, märker Märta-Lena. Hon har blivit mer och mer irriterad, och lite småilsken berättar hon.

– Häromdagen när jag stod på tomten och pratade med min granne så kände hon samma sak, så vi skämtade om att vi får stå på varsin sida om staketet och skälla på varandra för att få ut lite frustration, säger Märta-Lena och skrattar.

Finns det något som varit positivt med att vara hemma så mycket?
– Jag har verkligen haft möjlighet att ”döstäda”, och fått väldigt bra ordning i mina garderober. En annan positiv sak är lugnet ovanför huset i luften. Jag bor precis vid inflygningen för flygplanen som ska landa på Bromma. Nu går det ju nästan inga flyg så det har varit väldigt lugnt och skönt. Nu blir man nästan rädd om man hör ett flygplan. I övrigt har jag hunnit tänka igenom alla stora livsfrågor. Man stannar upp lite och tänker igenom vad som är viktigt i livet egentligen, det är positivt.

För att få dagarna att gå har Märta-Lena varit ute mycket och grävt i sina rabatter i trädgården. Hon har också läst mycket nyhetsartiklar och tittat en hel del på TV, men det har inte varit så roligt, eftersom det ”bara är repriser”, säger hon.

– Jag är också med i två ”tant-grupper” som pratar via videokonferens två dagar i veckan. Där diskuterar vi olika ämnen, dryftar världsläget och hur vi mår. 

Ett stort bekymmer för många över 70 år har varit hur de ska få hem mat och andra förnödenheter. Märta-Lena har löst det genom att handla mat på nätet som hon fått hemleverad till huset.

– Det har varit väldigt smidigt och fungerat hur bra som helst. Men det har förstås blivit mycket dyrare än att handla i affären, vilket kan vara tufft för ekonomin. Ibland har jag också fått hjälp att handla av grannar och släktingar.

Har du några tips eller råd till andra som är i din situation om hur de kan hantera isoleringen?
– Jag tycker att det är viktigt att man håller kontakten med andra via till exempel telefon eller dator. Det är en stor psykisk påfrestning att inte ha några kontakter alls när man sitter hemma ensam.

– Ett annat tips är att skapa rutiner för att hålla sig alert. Se till att gå upp i tid på morgonen, skippa morgonrocken och klä på dig riktiga kläder. Det kan också vara skönt att piffa till sig lite, ta på lite läppstift och låtsas att tillvaron är normal även om den inte är det. Jag försöker också att hänga med i nyhetsrapporteringen i världen. Om man följer nyhetssändningar och läser mycket dagstidningar så går dagarna lite fortare, säger Märta-Lena.

Men trots att hon kommit på många sätt att göra dagarna så trevliga och sociala som möjligt även under pandemin så tänker Märta-Lena mycket på hur framtiden ser ut.

– Jag frågar mig själv varje dag, hur länge ska detta pågå? Jag funderar också mer och mer på hur stor risken egentligen är att bli smittad just nu. Jag vill ju så gärna träffa mina barn och barnbarn.

– Man längtar självfallet och hoppas att det snart kommer att bli möjligt.