Sjöräddaren i nöden

Mikael Nordfeldt jobbar som ytbärgare på sjöfartsverkets räddningshelikopter i Norrtälje. Han och hans kollegor rycker ut och räddar människor i nöd när ingen annan kan nå fram och lösa uppgiften.

– Då går pulsen upp, då vet man att det är bråttom, berättar Mikael. 

Besättningen på helikoptern består av två piloter, en vinschoperatör och en ytbärgare. Själv ser Mikael sig som helikopterns förlängda arm.

– När jag lämnat helikoptern och vinschas ner med den långa linan är jag ensam nere vid den nödställde. Då får jag snabbt skapa mig en bild av läget och börja lösa situationen. Det är mycket problemlösning, men samtidigt har jag hela besättningen bakom mig, så vi arbetar som ett team hela tiden.

Det känns som ett väldigt farligt jobb. Varför utsätter man sig för riskerna?

– Ibland kan man tänka, särskilt när man vinschas ner på ett fartyg mitt i natten i mörker och hårt väder: vad håller jag på med egentligen? Men när allt går bra och man ser att man har kunnat hjälpa någon som är i nöd, då är det värt det. Att få hjälpa andra är svårt att slå. Det är världens bästa jobb.

Ytbärgare Mikael Nordfeldt hissas ner med vinschen från helikoptern. Foto: Sjöfartsverket.

Arbetet innebär ibland insatser under mycket svåra förhållanden. Ett av de tuffaste räddningsuppdragen som Mikael varit med om var när lastfartyget Finnbirch sjönk mellan Öland och Gotland i november 2006.

– Fartyget fick kraftig slagsida i hårt väder. Flera helikoptrar deltog i räddningsarbetet. Först försökte vi vinscha personer direkt från fartyget, men sjögången gjorde det omöjligt att ligga stabilt över båten. När det till slut sjönk fick räddningsinsatsen i stället fortsätta med att rädda folk i det kalla vattnet, bland drivande last, containrar och bränsle.

Han minns särskilt mötet med en av dem som räddades.

– Jag kommer aldrig att glömma blicken hos en av dem jag tog upp. Han flöt i de höga vågorna och klamrade sig fast på några träskivor. Blicken var helt tom och man såg att han var på väg att ge upp. Jag fick kämpa länge för att rädda honom. Det var en extrem arbetssituation. Vinshvajern trasslade in sig och det kom stora containrar flytande som jag fick parera. Men till slut fick vi upp mannen i helikoptern.

Insatsen pågick under många timmar i svåra förhållanden och avslutades först tidigt nästa morgon. Tolv av fjorton personer ombord överlevde vid olyckan.

Alla uppdrag är dock inte lika långvariga. Vissa räddningsinsatser går väldigt snabbt.

– För några veckor sen fick vi ett larm om en man som hade gått igenom isen på en sjö utanför Söderhamn. Han låg hjälplös i det iskalla vattnet. Vid tillfället var helikoptern i luften för att flyttas från Umeå till Norrtälje och av en slump passerade vi precis över Söderhamn.

 – Vi fick frågan från vår räddningscentral, JRCC, om vi kunde ta uppdraget. Från det att larmet gick tills mannen var uppe i helikoptern tog det ungefär tio minuter.

– Räddningstjänsten sa efteråt att de troligen inte hade hunnit fram i tid. De stod fortfarande och diskuterade vilken väg de skulle ta när vi meddelade att mannen redan var uppe i helikoptern. Hade vi inte passerat olyckplatsen hade han nog inte överlevt.

Har du några råd till båtägare inför sommaren?

– Planera resan i förväg och se till att det finns flytvästar till alla ombord. Det är också viktigt att fler än en person ombord kan köra båten. Om den som kör faller överbord eller blir sjuk, behöver någon annan kunna ta över direkt, annars kan situationen snabbt bli allvarlig.

– Se också till att det finns möjlighet att kommunicera i båten, till exempel med mobiltelefon eller VHF-radio. Vänta inte för länge med att larma om något händer. Ju tidigare vi får information, desto större är möjligheten för oss att hjälpa till.